Trial completed
09.07.2026
På eftermiddagen den 6 juli kom Påsci hem från Göteborg efter att ha spelat i Nationals i Flesh and Blood och då började vår gemensamma semester. För honom var det bara hem och packa om i princip för på tisdagmorgon åkte vi till bästa djurpensionatet för Hobbes semester ställe för att sedan åka hem igen för att fixa det sista innan vi åkte mot familjen Stolts sommarstuga för att njuta av den svenska sommaren i vår oas.
Det var dessvärre inte förrän på torsdagen som vi fick vår första riktigt perfekta sommardag. Det var inte ett moln på himlen, varken för varmt eller för kallt och vi satt i skuggan hela dagen. Jag bestämde mig för att ge mig själv en hemma-manikyr och tog god tid på mig.
Efter en lugn dag åt vi middag ute på verandan och little did I know att när jag föreslog att vi skulle gå ner till standen och ha en mysig kväll som avslut på en så fantastisk sommardag och spela frågespel, spelade Påscis rakt i handen.
Sagt och gjort. Efter middagen packade Påsci i ordning kylryggsäcken med dricka, snacks och spelet Hobbypsykologen och vi gick till stranden. Vi kände först på vattnet och konstaterade att vi ändå ville bada, men göra det innan vi gick upp. Därefter valde vi ut en avskild plats, satte igång spellista med vår musik och ställde varandra frågor ur spelet.
I takt med att solen gick ner började det blir lite svalare i luften. Jag föreslog att vi avslutade Hobbypsykologen efter frågan för att sedan bada. Påsci började Smått plocka undan medan vi samtalade om sista frågan. Vi småpratade lite vidare och sa att vi borde nog bada ganska snart. Då berättade Påsci att han för några dagar sedan hittat en dikt att skrivit till ming i februari 2022, som han skickade en natt när han inte kunde sova. Direkt när han började läsa kände jag igen den. Den var minst lika fin nästan 4,5 år senare och jag blev så himla rörd. Han är magisk med ord.
När han läst färdigt dikten följde han upp det med "Vi sa att vi var färdiga med frågor, men jag ha en sak till som jag vill fråga dig". Okej svarar jag och förstod fortfarande ingenting. Som från ingenstans vrider han upp kroppen och i höger hand har han en öppen ringask med den finaste ring jag någonsin sett (ja vi valde ut den tillsammans för flera år sedan) och jag som suttit halvt lutad mot honom lögger huvudet i hans knä med det största leendet jag någpnsin kunnat. Först då, samtidigt som han ställer den magiska frågan med mitt huvud i hans knä, förstår jag. Jag bara nickar till svar och han trär ringen över mitt finger.
Vi har bådat längtat till denna dag och väntat på det perfekta tillfället och för att citera Askungen med modifikation "Nåja, vad är väl ett vanligt kvällsdopp på stranden? Det kan ju vara dötrist och långtråkigt och alldeles... alldeles underbart". Nu räknar vi ner på riktigt och ni får följa med.