Demo - in the beniging
Året var 2016. Vi hade båda valt att studera varsitt lärarprogram på Uppsala Universitet där Carro påbörjade studierna i januari 2016 medan Påsci påbörjade studierna en termin senare, i september 2016. Carro bodde kvar hela vårterminen i Stockholm och pendlade till och från Uppsala dagligen. Till höstterminen 2016 flyttade både Påsci och Carro till Uppsala för att kunna ta del av studentlivet till sin fullaste potential. Vi bodde på olika sidor av staden, höll till vid olika campus och hade helt olika umgängeskretsar, men little did we know att våra liv skulle vändas upp och ner om mindre än ett år när våra vägar skulle sammanstrålas.
En viktigt del i varje students liv är den så kallade insparken. För varje institution och program ser dessa olika ut, men en sak är säker: om du vill ta del av hela upplevelsen vill du också ta de olika rollerna som finns. När vi började studierna var vi så kallade reccar och detta gav oss mer smak. Efter ett år i studierna får en chansen ta nästa steg: faddrar. Vi anmälde oss tillsammans med våra respektive kompisar och den 21 augusti 2017 markerar the start of something new.
Vi har försökt, i snart nio års tid försökt sätta ord på vad det var som hände den dagen, men utan att riktigt kunna förklara. Vi hälsade på varandra och det sa klick. Vi pratade som att vi känt varandra för alltid. Det var som att vi redan kände varandra utan och innan och att ingenting någonsin varit mer självklart än att vi var varandras long lost best friends. Från that moment on har vi varit oskiljaktiga.
Om vi inte träffades varje dag, skrev vi i alla fall varje dag. Vi började plugga tillsammans trots att studierna var förelagda på olika campus. Vi fortsatte hänga med vårt stora faddergäng från insparkslaget; fester, myskvällar, you name it. Vi började ha pluggkvällar, tränade tillsammans och hade sleepovers. Vi gick igenom lite samma fas i livet just då där de vi utvecklades till som individer inte riktigt passade in i den del av livet vi varit i innan Uppsala. I det fann vi en djupare vänskap och trygghet. Vi kunde både ge och få bästisråd från någon som förstod utan att du behövde förklara.
Vi sökte till insparkens ultimata position där vi blev generaler. Helt plötsligt skulle vi, tillsammans med en gemensam bästa vän och en kursare till Påsci planera och ansvara för hela lärarinsparken både vårterminen och höstterminen 2018. Någonstans i allt detta blev Carro antagen till utlandsVFU på Island och i slutet av November 2017 bar det av. Två månader i ett annat land, helt själv med lite distans från verkligheten. Vi fortsatte skriva och prata varje dag. För en sällskapssjuk person som Carro var det fantastiskt med en bästis som kunde prata i telefon i timmar. Vi försökte ha filmkväll en kväll tillsammans där vi förberedde filmen på respektive dator och räknade sedan till tre innan vi tryckte på play samtidigt.
Två månader på Island fördjupade vår vänskap ännu mer efter att Carro kom hem. Vi sågs varje dag. Vi lagade middag och umgicks. Vi sov över hos varandra, pluggade hos varandra och umgicks mer och mer på ett sätt som vi i efterhand kan se som dejtande. Mitten på vårterminen 2018 kom och Påsci skulle iväg till England i en månad och där någonstans började det bli mer verkligt att den här vänskapen var på väg i en annan riktning. När Påsci kom hem från England överraskade Carro med trerättersmiddag (Påscis favoriträtter). I början av juni 2018 frågade en gemensam vän om vi nu var tillsammans och det var första gången vi egentligen sa det officiellt till andra även om vi tidigare frågat chans på varandra.
Och nu står vi här, snart nio år från det att vi blev bästisar. Vi har redan stått vid varandras sida genom vårt och torrt, genom hälsa och sjukdom, genom livets alla olika delar. Och även om vägen inte alltid varit en dans på rosor, står vi nu stadigare och starkare än någonsin och så redo för nästa steg. Det vill säga att göra vår relation officiell även för Skatteverket. Och vi är så glada att just DU hittat hit och följer med oss på denna resa :) Stay tuned!
